Ideologier

Numera finns det gott om politiska inriktningar i riksdagen. Nationalistiska, konservativa, nyliberala, socialliberala, socialkonservativa, socialistiska, halvkommunister. Det ryms många olika beteckningar i den gamla höger-vänsterskalan. Förr i tiden var det lätt att placera in medborgarna i grupper av partitillhörighet. Nu är upp-blandningen total. S som tidigare hade monopol på arbetarklassen är nu ett minne blott. SD:s snabba tillväxt är resultat av att de gamla partierna kört i samma hjulspår. Det spelar ingen roll om de missnöjda fanns till höger eller vänster de sögs alla upp av SD. När Moderaterna bytte spår och blev ett liberalt parti under Reinfeldts dagar och när Alliansen bildades låg vägen fri för ett parti som kunde fånga de vilsna väljarna till höger. Samtidigt kunde inte S hålla glansen uppe utan många s-väljare började misströsta och avståndet mellan nationalistisk tänkande och penningpungen är hårfin. Här hade SD sin väljarbas. Det var inte SD förtjänst utan de andra partiernas misslyckande. Dessutom kom flyktingarna som lök på laxen. SD är här för att stanna. De kommer att hålla sina ställningar så länge de inte prövas i verkligheten. En räv som ostört får härja i en hönsgård tar livet av alla hönorna. Så illa ska det inte gå i detta fall, men strategerna måste lägga manken till. Det fungerar inte att avfärda SD med ett nazistiskt förflutet och främlingsfientlighet. Språkbruket bör ändras. Medborgare som känner sig utanför är inte mottagliga för liknande argument de känner sig inte hemma i att bli sammankopplade med nazismen. Ska man vinna någons hjärta får man inte börja med örfilar.

0 visningar

© Ingvar Karlsson 2019

Kontakt

Ingvar.Karlsson@centerpartiet.se