Den röda tråden

 

Det blåste styv kuling. Regnet öste ned. Mannen med jaktgeväret, smög hukande mot Sigurd Galles hus utanför Bengtsfors. Det lyste i fönstret på baksidan av huset. Där inne satt Sigurd i fåtöljen framför teven.

Mannen med geväret knackade på rutan. Sigurd hajade till reste sig gick fram till fönstret. Han sträckte upp armen för att dra ned rullgardinen. Mannen där ute osäkrade geväret siktade och tryckte av. Kulan gjorde ett litet hål i rutan.

Sigurd Galle föll.

Mannen vände och försvann springande mot skogen.

Sigurds hemhjälp kom kl. 08.00 låste upp dörren och fann honom liggande medvetslös.

Panikslagen ringde hon 112.

– Jag står här och han ligger på golvet.

– Vem ligger på golvet. Och vem är du.

– Jag är hemhjälpen.

– Du måste uppge varifrån du ringer och tala om vad som har hänt.

– Jag heter Svea Olsson och är hemhjälp åt Sigurd Galle Skogsvägen 7 i Bengtsfors. Sigurd ligger på golvet och det är blodigt. Han rör sig inte.

– Rör ingenting vi skickar ambulans och polis.

Ambulansen och polisen kom samtidigt. Hemhjälpen pekade på Sigurd Galle som låg på golvet i en blodpöl. Svea var svårt chockad och kommissarie Erik Dalberg gav sin kollega Solveig Andersson en vink om att ta hand om Svea.

Dalberg tog några bilder av brottsplatsen innan ambulanspersonalen fick ta hand om den skadade. När Sigurd Galle kom in till lasarettet var han i ett mycket dåligt tillstånd. Han hade förlorat mycket blod.

– Det kommer att ta flera dagar innan polisen kan höra patienten, sa ansvarige läkaren.

– Det är en skottskada kulan har gått rakt igenom vänstra delen av bröstkorgen skottskadan är cirka tio timmar gammal, fortsatte läkaren.

Dalberg och Andersson fick börja med att ta fram fakta om Sigurd Galle. Han var 72 år och hade nästan hela sitt liv sysslat med fastighetsaffärer. Han hade också varit kommunalt engagerad och varit socialnämndens ordförande under några perioder på 70-90 talet.

– Detta är uppgifter som jag fått ifrån Sigurds syster, sa Andersson.

– Han har inga kända fiender, sa Dalberg

– Nej, vi har inte lyckats med att hitta några än, sa Andersson.

– Det fanns fotspår utanför fönstret, skonummer 44. Det är troligen en mansperson. Kulan satt i väggen drygt en meter från golvet. Den skickades för analys.

– Sigurd måste ha stått framför fönstret, sa Dalberg.

– Läkaren uppger att han kommer att klara sig, sa Andersson.

November månad och det har regnat oavbrutet hela hösten. Sjön Lelången stod en meter över det normala vattenståndet och försäkringsbolagen hade fått saftiga räkningar för översvämmade källare.

Det var en lång vinter som stod på tur för innevånarna i Bengtsfors. Efter alla företagsnedläggningar hade utkomstmöjligheterna krympt betydligt och många jobbade i Norge. En knepig situation. Norrmän köpte hus i kommunen och flyttade hit. Medan svenskarna jobbade i Norge och bodde kvar i kommunen. Det var oljepengarna som gjort norrmännen rika. De är Nordens oljeshejker.

– Bengtsfors är en ort som är förskonad från allvarligare brott, sa Dalberg

– Misshandel och stölder förekommer, sa Andersson.

– På senare tid hade det även inträffat oförklarliga bränder, fortsatte Andersson.

– Fem fastigheter hade brunnit under åren 1975-1980. Alla förvärven hade ett gemensamt, mäklaren var Sigurd Galle, sa Dalberg.

Dalberg tänkte tyst. Har bränderna och skottet mot Sigurd ett samband?

Andersson fick uppdraget att kolla upp utredningarna om bränderna.

Det var polisman Evert Larsson som hade utrett samtliga bränder. Hans stab hade lyckats med att fastställa alla brändernas orsak.

– I samtliga fall är brandorsaken fastlagd, sa Andersson. Här har vi inget att hämta.

Motivet måste vara något annat.

Under Sigurds tid som ordförande i socialnämnden var det många kontroversiella ärenden. Var det något som kommit upp till ytan från den tiden?

Andersson fick uppdraget att kolla ärenden av särskild kontroversiell art. Hon hostade till. Det var biverkningar från hennes last, rökningen som gjorde sig påmind. Varför kan jag inte sluta röka, tänkte Andersson.

– Jag ska titta på samtliga ärenden av omhändertagande av barn, sa Andersson.

– Det är många sekretessärenden. Hur går vi vidare, fortsatte Andersson.

Dalberg satte in flera av sina medarbetare på att gå igenom sekretessärendena från Sigurd Galles tid som ordförande. Ett tiotal var av intresse där omhändertagandena varit extra besvärliga. Men efter moget övervägande drog teamet den slutsatsen att det inte fanns någon motivbild.

Andersson gjorde en anteckning om att ett av ärendena kunde vara av intresse.

Dalberg suckade tungt då han förstod att det skulle bli ett svårlöst fall. Inga vittnen och ingen misstänkt överhuvudtaget.

Utgångsläge noll!

Den första veckans intensiva utredningsarbete var tillända. Från sjukhuset kom inget besked om när Sigurd Galle kunde utfrågas. Det var dags för en paus i utredningsarbetet.

Då helgen kom beslöt Dalberg att ta sig en fisketur till sjön Västra Silen. Där hade en fiskodlare fått sina nät sönderskurna, 140 ton laxöringar simmade fritt i sjön. Ryktet spred sig det kom sportfiskare från hela landet. Dalberg behövde inte känna sig ensam. Vädret var vackert. Sura uppstötningar var en åkomma som Dalberg led av. Behovet av annan aktivitet var stor. Tänk, att få koppla av från polisjobbet för en stund! Efter några kast utan napp kom en kille fram som kände igen honom. Han förde fallet med Sigurd Galle på tal, att han skulle ha gillat småpojkar. Detta hade han hört av äldre personer i sin bekantskapskrets.

– Tack för upplysningen, sa Dalberg.

– Jag får byta plats, här blir det inga napp.

Efter ytterligare kast på den nya platsen blev det napp. En öring på cirka tre kilo.

Därmed var fiskafänget klart.

Måndag ny arbetsvecka. Dalberg funderade på vad killen vid sjön berättat. Det kunde varit någon som inte gillade honom som spritt ut ett rykte. Pedofili var värt att kolla upp. Han bestämde sig för att kontakta en partikamrat till Sigurd. Sigurd var till en början folkpartist. Efter många år i politiken blev han plötsligt miljöpartist. Detta sågs inte med blida ögon och han hamnade inte på någon hög post i kommunen.

Vem skulle han kontakta en folkpartist eller en miljöpartist? Han bestämde sig för att träffa båda och började med en folkpartist. Fredrik Persson kom mycket väl ihåg Sigurd. På den direkta frågan om han visste något om ryktet blev svaret nej. Det som han mindes var en fastighetsaffär som inte föll i god jord. Det var anledningen till att han lämnade partiet.

Miljöpartisten Maj Stråh kunde däremot omedelbart klart säga att det förekommit rykte om att han var intresserad av småpojkar. Det var därför som partiet avpolletterade honom.

Analysen av kula var klar kaliber 222.

Dalberg fick klartecken från läkaren och beslöt att ta in Sigurd till förhör. Han förklarade för Sigurd att utredningen inte gått framåt och han vädjade till honom att vara öppen i de frågeställningar som skulle ställas. Han förklarade för honom att motivbilden var obefintlig. Bränderna och hans uppdrag i sociala nämnden hade inte gett något napp. Risken var stor att attentatet mot honom kunde upprepas. Därför var utredarna tvungna att lyfta på varje sten.

Dalberg hade kommit så långt att han ansåg det lämpligt att fråga om de rykten han hört. Han klargjorde också om något sådant skett för länge sedan var händelserna preskriberade.

Sigurd Galle satt tyst en lång stund innan han tog till orda. Med sprucken röst berättade han om sin barndom att han som liten blivit utnyttjad sexuellt. Det satte sina spår i hans uppträdande i vuxen ålder. Någon kvinnlig kontakt blev det aldrig av. Däremot en dragning till pojkar. Det ledde dock aldrig fram till någon personlig kontakt. Det fanns bara i hans sinnesvärld.

Dalberg suckade. Även detta spår ledde ingenstans.

Någon dag senare kom ett anonymt tips in till polisen.

Dalberg läste de präntade raderna ” Sigurd Galle var en luring, sök sanningen i Bäcken 1:3”.

Dalberg kollade på datorn. Bäcken 1:3 var en fastighet. Ägaren var Sigurd Galle fastigheten förvärvades 1978 i ett köp från Svea Bengtsson.

Dalberg försökte kontakta Svea Bengtsson. Det gick inte Svea dog 1979.

Han fick ingen rätsida på fastighetsaffären. Han ringde en mäklare och fick beskedet att priset borde ha varit betydligt högre.

Han funderade, fanns det någon av Svea Bengtssons arvingar som känt sig förfördelad?

Han ringde skatteverket. Sedan till tingsrätten. Då klarnade bilden.

En brorson till Svea Bengtsson klagade redan vid försäljningen 1978 mot köpet. Han ansåg att Svea var senil vid försäljningstillfället. En god man borde ha tillsatts. Brorsonens klagan anammades inte. Köpet gick igenom. Brorsonen, Valdemar Ljung, var bosatt i grannkommunen Dals Ed.

– Har vi något på Valdemar Ljung i Galle-fallet? Undrade Dalberg vid eftermiddagens genomgång.

– Jag kommer ihåg namnet från ett av sekretessärendena, sa Andersson

– Det var just det ärendet som jag tyckte mig se som mest komplicerat av samtliga.

Hon läste högt ur sina anteckningar:

– 1981 var Valdemar Ljung boende i kommunen. Hans yngste son tvångsomhändertogs av kommunen. Nämndens ordförande var Sigurd Galle.

Nu fanns det två beröringspunkter. Den röda tråden började skönjas. Valdemars son hette Sven Ljung. Han var i dag 40 årig sjukpensionär. Han bodde i kommunen. Var jägare med vapenlicenser. Ett av vapnen var en Remington kaliber 222.

Dalberg beslutade sig för att hämta in Sven till stationen. Det visade sig att Sven var berusad och förhöret sköts upp tills vidare. Svens vapen beslagtogs. Vid provskjutning visade det sig att kulan från attentatet mot Sigurd Galle stämde överens med vapnet. Sven anhölls och förhöret kunde börja. Han erkände nästan omgående.

Motiven var tre.

Fastighetsaffären med släktingen och omhändertagandet 1981, var två. När den tredje skulle berättas brast det för honom. Efter en paus kom den fullständiga redogörelsen. Under sin tid som omhändertagen var han i kontakt med Sigurd Galle som vid flera tillfällen hade utnyttjat honom sexuellt. Detta satte sina spår som aldrig gått ur. Han kände sig lättad över att ha berättat om sina problem.

Åklagaren tog nu över, han beslutade att Sven Ljung skulle undersökas enligt paragraf 7. Åtalet skulle sättas ut senare.

Erik Dalberg drog en suck av lättnad förutom att fallet verkade löst. Han hade även fått en historia återberättad som gjort starkt intryck.

Sigurd Galle var inte bara ett offer, utan också en förövare som klarat sig från lagens långa arm. Till slut nåddes han av vedergällningen. Sven Ljung var en förövare som fick ta sitt straff men även ett offer. Öga för öga och tand för tand.

– Till sist fann vi den röda tråden, sa Dalberg

© Ingvar Karlsson 2019

Kontakt

Ingvar.Karlsson@centerpartiet.se