Som pensionär

Tid för eftertanke

 

Många längtar efter att uppnå pensionsåldern, ett långt arbetsliv med hårt kroppsarbete kan vara slitsamt. Att vara uppstyrd av klockan är också pressande. Men även för tjänstemannayrken kan pressen vara stor för att uppnå resultat. För egen del har jag alltid gillat att arbeta oavsett om det varit kroppsligt eller ej. Jag lyckades med att ha ett avlönat arbete tills 67-årsdagen. Och egentligen hade det inte varit fel att fortsätta något år till. Men attraktiviteten minskar påtagligt med stigande ålder. Även krämporna tar vid, doktorsbesöken blir allt oftare och diagnosen mer omfattande.

 

Att bo i Enköping är rena drömmen i jämförelse med där vi bodde tidigare. Här har vi nära till allting. I glesbygden är det långa avstånd och servicen av naturliga skäl låg. Nu når vi biograf på tre minuter, lasarett fem minuter, torghandel och ICA på fem, restauranger fyra och gymmet på två. Vad kan man mer begära på gamla dagar...

2015 i maj

 

På kryssning med Aktiespararna och Costa Luminosa på Östersjön i sju dagar. Vi gjorde strandhugg i Helsingfors, Sankt Petersburg och Tallinn. Vi hade två lektioner om dagen när fartyget var på öppet vatten. Två kvällar i veckan skulle gästerna vara uppklädda vid middagen. Köket lagade italiensk mat och dryckerna var vatten, vin och öl. Det gick inte att beställa en öl eller ett vinglas utan det var paket för hela veckan. Endera sex vinflaskor eller 15 öl. Alternativet var att dricka vatten till maten. Det fanns en stor simbassäng och flera bubbelpooler, spa, barer, underhållning, dans, en stor teater med många föreställningar. Man kunde också ta sig en löprunda på översta däck. Många av artisterna var från Sydamerika och besättningen dominerades av asiater. Livet ombord var omväxlande och högklassigt.

 

Efter tre dygn kom i till Sankt Petersburg, staden vid Neva. En historisk plats där mycket har hänt under århundraden. Under sexton hundratalet anlade svenskarna en stad/skans på en ö i floden Neva. Den fick namnet Nyen. Idag har den platsen namnet Peter Paulsfästningen och är ett museum. Tsar Peter anlade staden Sankt Petersburg 1702. 1914 bytte staden namn till Petrograd. 1924 Leningrad,1991 var namnet återigen Sankt Petersburg.

 

En av dagsturerna från båten var att besöka Peterhof, tsarens sommarresidens och Vinterpalatset. Den turen var jag med på. Med buss åkte vi genom staden ut till Peterhof som låg tre mil väster om staden vid Finska viken. En grådaskig stad förutom officiella byggnader och kyrkor som är pampiga. Vi såg en liten del av landsbygden. En nedlagd kolchos där sly växte uppefter väggarna, åkrarna var inte brukade. Intrycket var dåligt underhåll på många platser.

 

Tsarens sommarresidens var ett pampigt ställe där guldfärgen flödade. Oerhört påkostat. Det är svårt att beskriva, det ska ses med egna ögon. Färden in till staden gick med båt. En båt med högt motorljud och som luktade olja. Båten förde oss ända in till centrum och vår nästa anhalt var en liten krog i närheten av Vinterpalatset. En alldaglig måltid med sallad, fisk och efterrätt. Det som avvek från vår måltid var att vi skulle börja med en sup vodka.

Därefter några minuters gång till Vinterpalatset. Även här var det guld och historia i överflöd. Märkligt är att allt detta har kunnat överleva kommunisttiden och nu efter Sovjettiden leva upp igen som Rysslands stora turistattraktioner. Resan var inte slut än. Vi skulle nu besöka en marknad där souvenirer såldes. Vid ingången stod ett bord uppdukat med vodka och en vacker flicka som hälsade oss välkomna. Efter sex timmar var vi tillbaka på båten.

 

 

© Ingvar Karlsson 2019

Kontakt

Ingvar.Karlsson@centerpartiet.se