Politik och andra minnen

 

Häftiga upplevelser

 

Under min tid i försvarsutskottet var jag med om flera spännande övningar. Med ubåt under Östersjöns yta i de vatten som då var aktuella i kränkningarna på 1980-talet. Ett flertal helikopterflygningar i samband med manövrar. Det som slog alla rekord var en flygtur med  Viggen - plan. Vi startade i Söderhamn, det var fyra ledamöter från utskottet som skulle upp i luften. Uppdraget var att anfalla flygplatsen i Mora. Det var disigt och regn, när vi närmade oss Mora gick planen ner nära Siljans vatten. Strax före flygplatsen steg de upp i anfallsläge för att sedan återigen dyka ner mot vattenytan. G-kraften kändes ordentligt, det var betydligt mer än att åka i berg och dalbanan, tryckdräkten bidrog till att de 7 G som mätaren visade på ändå kunde upplevas som acceptabelt. Från Siljans vattenyta steg planen sedan upp till tiotusen meter. Det kändes som en spark i ryggen när efterbrännkammaren kopplades in. Där uppe ovanför molnen skulle planen rolla. Vid det här laget kunde jag inte orientera mig ibland såg jag moln ovanför huvudet och ibland blå himmel. När vi landade i Söderhamn efter ca 30 minuter var det med vingliga steg jag klättrade ur planet.

 

Förberedelserna inför flygturen var noggranna. Först fick vi besöka läkaren på Flygstaben, där längden noga antecknades. Det var viktigt att veta, om vi hade blivit utskjutna i katapulten, då hade vi blivit flera cm kortare. Och om så hade skett skulle vi väl dras ut igen. Kvällen innan fick vi utbildning om en nödsituation uppstod, t.ex. skjuta ut oss ur planet. Allt var planerat in i minsta detalj.

Byrätten i Halden år 1994

 

Einar Engberg i Rådane frågade om jag ville följa med till Byrätten i Halden, han hade varit inblandad i en trafikolycka och nu skulle rättegången starta. Jag skulle vara hans ombud. Han hade tidigare fått ett föreläggande om ett bötesbelopp om 3000 kronor , som han inte ville betala därför blev det rättegång.

Gunnar Engberg, Einar och jag startade färden mot Halden. I bilen gick vi igenom ärendet. Målet handlade om en trafikolycka utanför Halden där Einar framförde en lastbil med släp. I en skarp kurva hade det blivit ett möte mellan Einar och en norrman i personbil. Vid tillfället var det snöfall och mörkt. I kurvan hade personbilen fått kontakt med släpvagnen varvid olyckan var ett faktum. Inga personskador uppstod. Föraren av personbilen var ung och hade nyss fått körkort. I mitt förhör med norrmannen lade jag stor vikt vid att han var en ovan förare med körkort 14 dagar gammalt och att bilen hade slitna däck. Inte ens det bet på rätten

 

Åtalet bestod i att Einar kört för fort i kurvan och därvid fått sladd på släpvagnen som träffat personbilen. Det var frågan om vårdslöshet i trafik. Einar hävdade att det var personbilen som i den trånga kurvan råkat komma för nära släpvagnen. Det var enligt Einar personbilsföraren som orsakat olyckan.

 

Rätten bestod av tre personer, domare, sekreterare och en nämndeman. Åklagaren var en dansk kvinna. Det pratades norska, danska och svenska. Vittnen var en polis, en militär (major). Det hela började med upprop. Jag förde Einars talan och bestred åtalet. Åklagarens hävdade sina ståndpunkter efter den polisutredning som gjorts. Jag konstaterade att polisen inte kunde styrka lastbilens fart. Ingen koll av farthållare eller sladdspår hade uppmätts. Polisen hade noll koll.

 

Vittnet, majoren, hade iakttagit det hela på hundra meters avstånd, i mörker och snöfall var han övertygad om att lastbilen kört fort och även sladdat. Åklagaren fäste mycket stor vikt av majorens vittnesmål, hon bedömde militärer som utomordentligt skickliga på att i stressade situationer göra rätta bedömningar. Jag kunde då inte avstå från att kommentera den svenska ubåtskommissionens slutsats att svenska marinen tagit fel på ubåtsljud och lekande minkar. Till och med domaren skruvade sig ett extra varv på sin stol efter mitt inlägg.

 

Några dråpliga inslag under dagen. Åklagaren ifrågasatte varför inte medhängaren (släpvagnen) hade barlast på vägen hem. Einar körde vid tillfället kvartsit från Åmål till Sarpsborg. Detta skedda dagligen. Åklagaren sa också att lastbilsförarna var hårt drivna av sina arbetsgivare, det skulle gå snabbt. Rättens enda åhörare var Gunnar Engberg, Einars arbetsgivare, han skruvade också på sig vid dessa beskyllningar.

 

Dagen i Halden avslutades med att Gunnar bjöd på restaurang. Rättens utslag kom efter drygt en månad och Einar fälldes för vårdslöshet i trafik till 5000 kronor i böter. Rätten hade helt ställt upp på majorens vittnesmål.

Israel

 

1984 deltog jag i en resa till Jerusalem. Vi var sex centerpartister som valde att studera livet i landet. Det var lugnt med krigen just då, så vi kunde känna oss trygga. Vi fick en god servis av Svenska Ambassaden som stod för de flesta transporterna under veckan. Vi bodde på Tower Hotel i Jerusalem. Minnet från det boendet är frukostarna, vi fick stenhårt kokta ägg till frukosten de var gröna till färgen. Det var helt omöjligt att få äggen kokta i sju minuter.

 

Under veckan besökte vi många platser, födelsekyrkan, begravningskyrkan, herdarnas äng, klagomuren.Vi besökte Kibbutsen Sde Boger söder om Beersheva där Ben Gurion en gång hade varit verksam. Här kunde vi se hur man skördade oliver.

 

Vi åkte buss till Ein Gedi vid Döda Havet för att bada där vattnet har en salthalt om 25 procent. Det var inget skönt bad man kunde inte dyka utan flöt omkring som en pinne. Jerusalem ligger på 800 meter över havet och Döda Havet på 400 meter under havet. Nivåskillnaderna var tydliga. Bussen var överfull av resenärer och det fanns också soldater med. På hemvägen liftade vi med en arabisk taxi. Det var en gammal trött Mercedesbil som rök och hoppade, men fram kom vi. Han körde oss fram till hotellet men det var inte tillåtet för araber att köra i den delen av staden. Han fick en extra slant för för att han bröt mot reglerna.

 

I Betlehem var vi gäst hos borgmästaren Elias Freij. Han bjöd på lunch på hotellet, där också stadens nobless var inbjuden. Vi fick sitta med borgmästaren vid ett bord, övriga gäster stod vid runda bord och åt med händerna. Rätten var fårkött kokat i mjölk. Efteråt blev det efterrätt och starkt kaffe. Det hela avslutades med att vi skulle röka vattenpipa och dricka grogg.

Island

 

Vi var tre riksdagsmän som reste till Island på en stipendieresa i augusti 1987. Vi hade ett digert program med många programpunkter. Vi startade med ett besök på Svenska ambassaden där fick vi vet allt om det politiska läget på ön. Därefter gjordes ett besök hos Landssamband som var en intresseorganisation för fiskarna. Fiskenäringen är den stora inkomstkällan för islänningarna. Över 70 procent av landets exportinkomster kom från fisket.

 

Vi besökte utbildningsministerium där vi fick en ordentlig genomgång av landets utbildnings-system, turism, kultur, föreningsliv och idrott. Ett intressant besök gjorde vi på Handskriftsmuseet där de gamla skrifterna från 1200-talet förvarades.

 

Vi avlade ett besök på Alltinget där Adalheidur Birgisdottier visade oss runt. Alltinget har 63 ledamöter, fördelade på två kamrar. En dag besökte vi Landsorganisationen (ASI) och blev informerade om arbetsmarknaden. ASI förehåller sig politiskt neutral och stöder inget politiskt parti.

Arbetslösheten var låg och inflationen hög. Reallönerna hade en ojämn utveckling mellan 1981 – 1986 varierade reallönerna mellan -12 till +11 procent.

 

Vi gjorde också en rundresa med buss på den sydvästra delen av ön. Första anhalten var Hveragardi en plats där man drev ett stort växthus med varmvatten från berggrunden. Skalhult kyrka var nästa anhalt här hade den sista katolska biskopen på Island avrättats år 1550. Gullfoss vattenfall var det mest imponerande vi såg på ön, nere i branten kunde vise regnbågen. Resan avslutades med ett besök vid Tingvalla. Det var här som det första mötet med Alltinget skedde år 930. Här kunde vi också skåda öns största insjö Tingvallavattnet.

© Ingvar Karlsson 2019

Kontakt

Ingvar.Karlsson@centerpartiet.se